Indien. I 12 dagar har jag varit här i Goa eller för att vara exakt, i den lilla staden Calangute.
Åtta veckor har snart gått sedan operationen och med mig hit har jag rullstolen men också ett par kryckor. Jag har ökat på antalet steg jag går varje dag men sitter fortfarande så mycket jag kan i rullstolen.
Att komma till det här landet sittandes i rullstol gör mig unik känns det som. Man ser nämligen inga handikappade personer någonstans här och vart jag än kommer så stirrar indierna på mig som om jag vore galen. Alla är dock trevliga men jag får verkligen känna på hur det är att bli uttittad. Det går jättebra att ta sig runt med rullstol här OM man som jag .. kan resa sig upp lite då och då för att ta sig över en trottoarkant, för stenigt underlag eller om det ligger för mycket grus på vägen … jag använder då kryckorna för att gå några steg för att sen sätta mig i rullen igen.
Självklart blir det inte så mycket häng på stranden för min del men det gör mig inte så mycket eftersom hotellet vi bor på ligger alldeles vid havet …. jag ser havet från solstolen som jag spenderar större delen av min dag på. Sinnesro. Det känns enormt befriande att byta ut sängen hemma i vardagsrummet där jag låg de första sex veckorna efter operationen till en solstol i Goa. Värmen läker mig. Ljuset fyller mig och den friska havsluften stärker precis hela systemet. Jag är tacksam. Innerligt tacksam.
Här i Goa ser man både det ena och det andra och varje sekund hörs bilar och andra fordon tuta för att göra sig hörda.
Här fraktas tillexempel trasiga mopeder i skopan framtill på en traktor och här trängs fotgängare, mopedister, bilar, bussar, lastbilar, taxi, kor, hundar och tuk tuks på samma gata … också jag förstås. Tjejen i rullstol med två kryckor hängandes där bak. Folk tittar hela tiden undrandes på mig, om jag ändå kunde läsa deras tankar alltså …
Kor finns överallt här. På dagarna vistas många av de på stranden för där
svalkar vinden. Korna kan komma gåendes utanför restaurangen där du äter eller gåendes längs kvartersgator eller shoppinggator. Jag har sett kor ståendes utanför frisörsalonger och olika affärer och igår såg jag en ko stå vid en restaurang på trappan på väg in till restaurangen. En stund senare passerade vi en ko som stod utanför en affär med sin nyfödda kalv och diade ..
Goa är lite både ock någe vis. Milslånga stränder och stadsliv på en och samma gång. Allt ligger nära, lugnet vid havet kontra shopping och trafik i myckenhet. Allt är såå billigt och maten smakar fantastiskt, det känns lyxigt att inte behöva tänka så på att pengarna ska räcka till för här behöver man inte så stor budget.
Jag gillar att vara här och hoppas återvända hit en dag när jag också kan promenera längs de mjuka milslånga stränderna och njuta av sanden mellan tårna och att få tvätta bort saltet från huden efter att ha badat i havet. Den här gången får jag nöja mig med att gå ner ett par gånger och sätta mig en stund på stranden alldeles där vi bor. Det är verkligen hur ok som helst för mig - jag är bara så glad över att få vara här. Även om jag saknar mina barn så att hjärtat värker och även om jag hela tiden känner att det är något som saknas så känner jag också att den här resan … kunde inte ha kommit lägligare.
Hon ser ut över ett hav, ett hav utan slut. Havet med sån kraft att leva, som ger själen ro och sinnet frid. Hon iakttar solen som långsamt letar sig ned för att ge plats åt månen. Hon är här och ingen annanstans. Tiden står nästan still. Livet är och tiden bär … Här och nu.
