Doften av hav och ljudet av vågorna alldeles framför mina fötter och jag slås än en gång av hur lyckligt lottad jag är som faktiskt har privilegiet att få vara här. Och med mamma vid min sida, en bättre mamma kan man inte ha. Utan ens en suck tar hon hand om mig på alla sätt hon kan - ingenting är någonsin jobbigt för henne .. hon gör alltid sitt bästa, villkorslöst och med ett öppet hjärta. Efter operationen har jag ju varit väldigt beroende av hjälp på ett sätt som man inte riktigt kan förbereda sig på … mamma är den som huvudsakligen har dammsugit mitt hem och som har hjälpt mig till och från läkarbesök. Mamma är den som knölat in mig i bilen så att jag har kunnat åka och handla mat och mamma är den som på den här resan har packat mina väskor, både hemma i Sverige och här i Goa. Hon bär varje dag alla saker till och från hotellrummet och hon hjälper mig med det mesta, utan att jag ens behöver be om hjälpen. Mamma ser hur svårt det är att få med sig grejer när man samtidigt måste gå med kryckorna. Att frakta en kopp kaffe inifrån hotellrummet och ut på balkongen eller när jag glömmer något inne i rummet ... då blir allt ett mycket större projekt att hämta. Lite krångligare liksom.
Mamma. Tack. Det borde vara jag som tar hand om dig!
Fyra dagar kvar på vistelsen i Indien nu och idag pinnade mamma och jag ner till stranden, för min del är det tredje gången jag går hit men mamma går en långpromenad längs stranden nästan varje dag och hade jag kunnat hade jag följt med, jag vet att hon hade älskat sällskapet.
Nästa gång mamma. Nästa gång.
För övrigt har jag nog aldrig handlat med mig så mycket saker från ett land jag besökt som från Indien. Under veckan som gått besökte mamma och jag både in gigantisk indisk marknad dit indierna själva går för att handla också åkte vi till en jättemysig nattmarknad … och jag, jag har nog köpstopp nu.
Ska. Bara. Handla. Lite. Lite. Till.
Trampade snett med ena kryckan förra veckan och fick rätt ordentligt ont efter i några dagar, snacka om att man får träna medveten närvaro när man går med kryckor alltså .. det gäller att känna varje steg man tar för det är lätt hänt att på olika sätt "gå fel" med kryckorna annars. Och jag undrar sååå vad de kommer säga på hjälpmedelscentralen sen när jag så småningom ska återlämna rullstolen efter att den har varit på äventyr här i Goa. Den har åkt både lokalbuss, färga och taxi men mest har den färdats på den röda sanden fram och tillbaka på gatorna i kvarteren lite här och där, den ser ganska välanvänd ut, milt uttryckt hahaha ...
Jag börjar bli lite av en turistkändis bland indierna här tror jag. En kvinna på nattmarknaden sa direkt när hon såg mig "Helloo, madam … You were om market in Mapusa yesterday, yes?" Yes, sa jag =)
Nästa gång jag åker hit hoppas jag kunna
åka med alla mina barn. Jag vill att mina barn ska få se mormor & Thomas Indien, de skulle älska att vara här tror jag. Det enda vi skulle behöva träna lite innan en resa hit skulle vara att stå på huk ovanför toaletten när man ska kissa 😊 … för här står man helst upp.
Hon andas in doften från havet, sluter sina ögon och lyssnar på det meditativa ljudet som vågorna bjuder ännu en dag. Ännu ett ögonblick. Ännu ett minne att lagra. Livet är en resa i sig och att befinna sig i ett helt annat land, i en annan kultur och öppna upp för livet som levs just precis här, där man är ...
DET är det bästa av allt.
