Idag blev jag besviken. Ledsen på riktigt. En stark önskan jag hade blev inte sann. Det var inte min tur. Bara nästan. Nästan knäckte mig lite idag för jag ville så gärna. För jag hade kommit till insikt och äntligen fattat ett beslut. Ett av dom där besluten i livet som kan vara så svåra att ta. Men det kändes rätt. Nu vågar jag. Nu var jag redo. Lite stolt över mig själv som kände mig så säker på min sak, att jag verkligen ville något så starkt. Något som från början var helt oplanerat växte i mig och kändes bara självklart och rätt.
Jag vet det är inte hela världen. Det går fler tåg, det finns en mening med allt, så även med detta. Men just nu känns inte det som någon tröst för jag ville att det skulle vara min tur. Jag ville det så jävla gärna. Detta kändes som min väg ut litegrann och nu blev det jobbigt att andas. Andas.
Men det är idag. Imorgon har jag alla möjligheter i världen att ta nya tag och känner jag mig själv rätt så kommer jag att göra just precis det men jag behövde lite medvind nu, jag behövde det mer än vad jag själv förstod för idag hanterar jag besvikelsen som en riktigt dålig förlorare. Som en förlorare som ville vinna. Som en förlorare som litegrann sörjer det som kunnat bli. Men också en förlorare som någonstans är tacksam över att jag ändå tack vare denna besvikelse kom till insikt och tog ett beslut ... Ett sånt där beslut som i livet kan kännas svårt att ta.
Jag tillåter mig själv att deppa lite över detta ikväll och sen stänger jag dörren till den här
möjligheten och ser mig om efter fler 🙏🏻
