levita.blogg.se

Doften av hav och ljudet av vågorna alldeles framför mina fötter och jag slås än en gång av hur lyckligt lottad jag är som faktiskt har privilegiet att få vara här. Och med mamma vid min sida, en bättre mamma kan man inte ha. Utan ens en suck tar hon hand om mig på alla sätt hon kan - ingenting är någonsin jobbigt för henne .. hon gör alltid sitt bästa, villkorslöst och med ett öppet hjärta. Efter operationen har jag ju varit väldigt beroende av hjälp på ett sätt som man inte riktigt kan förbereda sig på … mamma är den som huvudsakligen har dammsugit mitt hem och som har hjälpt mig till och från läkarbesök. Mamma är den som knölat in mig i bilen så att jag har kunnat åka och handla mat och mamma är den som på den här resan har packat mina väskor, både hemma i Sverige och här i Goa. Hon bär varje dag alla saker till och från hotellrummet och hon hjälper mig med det mesta, utan att jag ens behöver be om hjälpen. Mamma ser hur svårt det är att få med sig grejer när man samtidigt måste gå med kryckorna. Att frakta en kopp kaffe inifrån hotellrummet och ut på balkongen eller när jag glömmer något inne i rummet ... då blir allt ett mycket större projekt att hämta. Lite krångligare liksom.

Mamma. Tack. Det borde vara jag som tar hand om dig!

Fyra dagar kvar på vistelsen i Indien nu och idag pinnade mamma och jag ner till stranden, för min del är det tredje gången jag går hit men mamma går en långpromenad längs stranden nästan varje dag och hade jag kunnat hade jag följt med, jag vet att hon hade älskat sällskapet.

Nästa gång mamma. Nästa gång.

För övrigt har jag nog aldrig handlat med mig så mycket saker från ett land jag besökt som från Indien. Under veckan som gått besökte mamma och jag både in gigantisk indisk marknad dit indierna själva går för att handla också åkte vi till en jättemysig nattmarknad … och jag, jag har nog köpstopp nu.

Ska. Bara. Handla. Lite. Lite. Till.

Trampade snett med ena kryckan förra veckan och fick rätt ordentligt ont efter i några dagar, snacka om att man får träna medveten närvaro när man går med kryckor alltså .. det gäller att känna varje steg man tar för det är lätt hänt att på olika sätt "gå fel" med kryckorna annars. Och jag undrar sååå vad de kommer säga på hjälpmedelscentralen sen när jag så småningom ska återlämna rullstolen efter att den har varit på äventyr här i Goa. Den har åkt både lokalbuss, färga och taxi men mest har den färdats på den röda sanden fram och tillbaka på gatorna i kvarteren lite här och där, den ser ganska välanvänd ut, milt uttryckt hahaha ...

Jag börjar bli lite av en turistkändis bland indierna här tror jag. En kvinna på nattmarknaden sa direkt när hon såg mig "Helloo, madam … You were om market in Mapusa yesterday, yes?" Yes, sa jag =)

Nästa gång jag åker hit hoppas jag kunna

åka med alla mina barn. Jag vill att mina barn ska få se mormor & Thomas Indien, de skulle älska att vara här tror jag. Det enda vi skulle behöva träna lite innan en resa hit skulle vara att stå på huk ovanför toaletten när man ska kissa 😊 … för här står man helst upp.

Hon andas in doften från havet, sluter sina ögon och lyssnar på det meditativa ljudet som vågorna bjuder ännu en dag. Ännu ett ögonblick. Ännu ett minne att lagra. Livet är en resa i sig och att befinna sig i ett helt annat land, i en annan kultur och öppna upp för livet som levs just precis här, där man är ...

DET är det bästa av allt.

Indien. I 12 dagar har jag varit här i Goa eller för att vara exakt, i den lilla staden Calangute.

Åtta veckor har snart gått sedan operationen och med mig hit har jag rullstolen men också ett par kryckor. Jag har ökat på antalet steg jag går varje dag men sitter fortfarande så mycket jag kan  i rullstolen.

Att komma till det här landet sittandes i rullstol gör mig unik känns det som. Man ser nämligen inga handikappade personer någonstans här och vart jag än kommer så stirrar indierna på mig som om jag vore galen. Alla är dock trevliga men jag får verkligen känna på hur det är att bli uttittad. Det går jättebra att ta sig runt med rullstol här OM man som jag .. kan resa sig upp lite då och då för att ta sig över en trottoarkant, för stenigt underlag eller om det ligger för mycket grus på vägen … jag använder då kryckorna för att gå några steg för att sen sätta mig i rullen igen.

Självklart blir det inte så mycket häng på stranden för min del men det gör mig inte så mycket eftersom hotellet vi bor på ligger alldeles vid havet …. jag ser havet från solstolen som jag spenderar större delen av min dag på. Sinnesro. Det känns enormt befriande att byta ut sängen hemma i vardagsrummet där jag låg de första sex veckorna efter operationen till en solstol i Goa. Värmen läker mig. Ljuset fyller mig och den friska havsluften stärker precis hela systemet. Jag är tacksam. Innerligt tacksam.

Här i Goa ser man både det ena och det andra och varje sekund hörs bilar och andra fordon tuta för att göra sig hörda.

Här fraktas tillexempel trasiga mopeder i skopan framtill på en traktor och här  trängs fotgängare, mopedister, bilar, bussar, lastbilar, taxi, kor, hundar och tuk tuks på samma gata … också jag förstås. Tjejen i rullstol med två kryckor hängandes där bak. Folk tittar hela tiden undrandes på mig, om jag ändå kunde läsa deras tankar alltså …

Kor finns överallt här. På dagarna vistas många av de på stranden för där

svalkar vinden. Korna kan komma gåendes utanför restaurangen där du äter eller gåendes längs kvartersgator eller shoppinggator. Jag har sett kor ståendes utanför frisörsalonger och olika affärer och igår såg jag en ko stå vid en restaurang på trappan på väg in till restaurangen. En stund senare passerade vi en ko som stod utanför en affär med sin nyfödda kalv och diade ..

Goa är lite både ock någe vis. Milslånga stränder och stadsliv på en och samma gång. Allt ligger nära, lugnet vid havet kontra shopping och trafik i myckenhet. Allt är såå billigt och maten smakar fantastiskt, det känns lyxigt att inte behöva tänka så på att pengarna ska räcka till för här behöver man inte så stor budget.

Jag gillar att vara här och hoppas återvända hit en dag när jag också kan promenera längs de mjuka milslånga stränderna och njuta av sanden mellan tårna och att få tvätta bort saltet från huden efter att ha badat i havet. Den här gången får jag nöja mig med att gå ner ett par gånger och sätta mig en stund på stranden alldeles där vi bor. Det är verkligen hur ok som helst för mig - jag är bara så glad över att få vara här. Även om jag saknar mina barn så att hjärtat värker och även om jag hela tiden känner att det är något som saknas så känner jag också att den här resan … kunde inte ha kommit lägligare.

Hon ser ut över ett hav, ett hav utan slut. Havet med sån kraft att leva, som ger själen ro och sinnet frid. Hon iakttar solen som långsamt letar sig ned för att ge plats åt månen. Hon är här och ingen annanstans. Tiden står nästan still. Livet är och tiden bär … Här och nu.