Livet. Ena dagen är allt som vanligt och sen förändras allt. Ena dagen finns man och sen plötsligt finns man inte mer. Ett liv som slocknar samtidigt som ett annat liv föds någon annanstans. Två pojkar som just förlorat sin älskade pappa. En maka som plötsligt blir lämnad ensam kvar med allt. Ett liv att ta farväl av. En familj i sorg. Deras liv är plötsligt slagna i spillror. Oförberedda, chockade och förkrossade står dom inför en tid kantat av djup sorg och saknad. Saknaden efter en far och saknaden efter en make och förmodligen en bästa vän. Det var med en stor klump i halsen som jag gick från bänken där jag satt och fram till kyrkans flygel idag och jag satte mig ödmjukt på pallen vid flygeln och började sjunga. Jag sjöng för alla, såväl vuxna som barn och jag sjöng till minnet av deras älskade son, make, pappa, bror och vän. True colors. Ett ögonblick av tystnad. Det enda som hördes var smärtan och gråten från dom som tillät sorgen att rinna nedför deras kinder.
Livet. Igår sjöng jag också i kyrkan och glädjen där inne i kyrkan var fullständig. Jag sjöng med gospelkören och energin som både vi och publiken bjöd på blev till ett ögonblick av ren och skär glädje. Igår sjöng vi med vår hjärtas röst och vi delade tillsammans upplevelsen och vi njöt varenda en av oss, såväl kören som publiken. Vi fylldes av energi och kärlek inför livet, musiken och jag känner mig priviligerad och tacksam över att få vara en del av en så fin kör.
Kyrkan fick i mitt liv det senaste dygnet representera både livet och döden. Och kärleken. Båda sidor lika vackra, om än den ena sidan med djup sorg. Men åter igen blir jag påmind om hur skört livet faktiskt är och om hur viktigt det är att vi tar vara på våra liv ....
För det finns inget igår. Det finns inget imorgon. Det finns bara här och nu.
